Tack kroppen för att du samarbetade och gjorde ditt bästa den här extremt hetsiga och tuffa hösten, det är ett under att jag inte blev sjuk. Istället kom förkylningen nu i januari, men förhoppningsvis är det en liten en. Jag lyckades tyvärr tajma in den riktigt dåligt förra helgen när jag var på Bosön med orienteringsskyttelandslaget och skulle göra fystester. Jag har aldrig gjort nåt tröskel- eller syreupptagningstest tidigare så jag såg framemot det! Fick ju kasta in handduken men förhoppningsvis får jag en ny chans, vill verkligen se hur min kropp fungerar och om min känsla stämmer överens med sanningen. Men jag hann med väldigt mycket annat under helgen, löpanalys, styrketester, föreläsningar om både fysisk och mental träning och motivationen steg. Jag vet vilket jobb som måste göras och jag vill bara komma igång!
Det är fascinerande hur egentligen väldigt logiska saker ändå kan få en så motiverad. Det mentala är en extremt viktig del, i alla fall för mig. Det är mitt huvud som gör att jag kan ge det där lilla extra, det som ingen runt mig eller jag själv tror att jag har, men det är också mitt huvud som kan sänka mig vilken sekund som helst. Det sista har jag fått erfara och arbetat med konstant sen juniortiden, och kommit långt! Jag har jobbat stenhårt för att kunna vara i nuet, i det jag har precis framför mig. Allt annat är oväsentligt. I slutändan, efter all nedlagd träning, är det jag och mina tankar som bestämmer hur det går. Och jag tror att en måste komma på sitt eget recept för hur en når dit.
Ser framemot 2017! Nu ska jobbet göras!
Lisa Andersson 